svartadonna

Det har nu gått ett halvår sedan Donna flyttade till Susanne och det känns verkligen som om det blev helt rätt till slut! När jag har pratat med Susanne och hon berättar om Donna så hör man en stolthet i rösten, ungefär som en mamma som berättar om sitt barn. Och jag tycker verkligen att Susanne har all rätt att vara stolt. Det är inte alla som får möjligheten att få äga en så vacker häst som Donna, och dessutom är det svårt att vinna mitt förtroende så pass att jag väljer att lämna iväg min älskade häst. Men det gjorde Susanne till slut :)
   Trots att jag varit dålig på att höra av mig och varit väldigt upptagen med försäljning och flytt från gården + examenarbetet som avslutning på min utbildning så har Donna och Susanne ofta funnits i mina tankar. Jag hoppas att jag får mer tid att höra av mig nu när allt är avklarat med utbildning och försäljning, men jag hoppas ändå att Susanne vill ta över denna blogg. För detta är ju inte slutet, utan egentligen bara början av Donnas resa som det skulle vara så roligt att följa!!!

All lycka önskar jag till dig Susanne och tack för att du tar väl hand om min Donna-dus, för det vet jag att du gör!!!  

                    Många kramar/ Lindha Doverud

Men den här gången var det dax, det var nu tiden var inne för Donna att gå vidare i sitt liv och utvecklas utan oss. Det var dax för Susanne att ta över! Och hur svårt det än var att se Donna försvinna upp för rampen och in i släpet så lyckades jag fånga det sista av MIN Donna innan tårarna fylde ögonen.

Vi var väldigt säkra på vad vi ville ha för en köpare till Donna. Och efter noggrant övervägande föll lotten på Susanne.
   Då var det dax för ännu en veterinärbesiktning, och jag kan säga att denna gång var jag skitnervös!!!

Så kom då Susanne. Hon verkade fatta tycke för Donna redan inne i stallet, vilket också förstärktes ute i paddocken! Visst är de fina tillsammans?!!

Donnas hälta försvann efter vilan och när vi tänkte efter var det inte så konstigt att hon blivit överansträngd. Från att ha blivit riden regelbundet, lungt och försiktigt, till att bära flera olika okända ryttare i tid och otid förstod vi ju att det var "vi" som orsakat överansträngningen. 
   Nu var det dags att starta projekt Donna-försäljning nr 2. Jag satte ut en ny annons på Donna, sänkte priset till hälften, 60 000 och skrev att hon hade en lös benbit. Jag blev totalt nerringd! Dag och natt ringde folk från hela landet. Under några dagar kunde jag inte över huvud taget vara social för jag gick med mobilen vid örat jämt. Men denna gång använde vi vårat förnuft och bokade inte in alla intressenter utan gjorde upp ett schema för hur mycket Donna kunde bli riden och därefter bokade vi in de som verkade mest intressanta. Jag kan tänka mig att vi sållade bort åtminstone 90% av alla intressenter på grund av vår nya strategi.

Emy, en hippologstudent var den som föll oss i smaken när det gällde att sälja Donna. Emy hade provridit Donna flera gångrt och den 18/6-09 var det dax för veterinärbesiktning. Känslomässigt var det en tung dag och det visade sig bli mer tugnt än bara känslomässigt. Vid böjprovet visade Donna hälta och vi blev alla bedrövade, men veterinären sa att det troligtvis berodde på överansträngning och att en tids vila säkert skulle förändra saken. Emy valde att fortsätta besiktningen då vi bokade en tid för återbesök av hältan. Men tyvärr var det inte vår dag. Vid röntgen visade det sig att Donna hade en liten, liten, pytteliten lös benbit i ena fram. Veterinären var tvungen att röntga 2ggr för att vara säker på att det var en liten lös bit. Men det var en, om så ynka pytteliten, så var den där :( 
Emy verkade ha gett upp trots att hon sa att hon fortfarande var intresserad. Jag som alltid måste se det positiva i allt negativt sa att det var nog för att vi inte skulle sälja Donna, hon skulle nog bo kvar hos mig. Magnus som....ja, är som han är, kallade Donna för jävla kossa och sa att hon borde slaktas (Det låter värre än vad det är många gånger när det gäller Magnus).  

Jag lade ut Donna på annons. Begärt pris 120 000kr. Telefonen gick varm och provridningarna började.

Jag och Magnus drog åt lite olika håll när det gällde vad vi ville för Donnas framtid. Men då jag trots allt är Donnas ägare nr 1, vägde min röst lite tyngre och till slut var vi överrens om att Donna skulle säljas. 
  Magnus är hoppryttare och hade precis köpt sig ett föl med potential för en hoppande framtid. Jag själv är småbarnsmamma och på gång att sälja våran hästgård. Det fanns inte så mycket tid för Donna i våra liv just nu. I alla fall inte den tiden som hon är förtjänt av. Och det är ju så när man har med djur att göra, att man många gånger måste vara helt osjälvisk. För det ska jag inte sticka under stolen med, att visst hade jag gärna haft Donna i hagen utanför fönstret som något underbart vackert att titta på, och något största majoriteten av sveriges hästfolk skulle önska att de också hade. Men valet föll alltså till Donnas fördel - hon skulle få det hon var värd! 

Donna klarade sig galant, även om vi vet att hon kan prestera bättre! Men med tanke på att det var en ny plats, massor med hästar och löshoppningen gjorde henne lite stressad så var vi nöjda när dagens upplevelser fick sjunka in.

Det fanns intressenter som ville låna Donna under några år, men vi var mer inne på att betäcka henne och letade hingstar under våren.

Jag trodde att Donna behövde en välbehövlig vintervila efter allt hon varit med om den senaste tiden. Men det gick inte många veckor innan Donna mer och mer tydligt visade att hon inte alls tänkte vila, utan ville användas. Då jag nu hade en dotter på 6månader och ytterligare en häst, kom jag och Magnus fram till att Donna mådde bäst av att bo hos honom ett tag.  

Snacka om härlig känsla när man för första gången får rida på hästen som man under så lång tid endast hanterat från marken!!!

Här syns Donna i tre olika utvecklingsfaser av den första delen av hennes inridning.

Donna är inte direkt blyg av sig i nya situationer utan hälsade glatt på nya hagkompisarna och talade om att det var minsann hon som bestämde från och med nu!

Jag lastade Donna och körde henne till Magnus i Nyköping.