svartadonna

Emy, en hippologstudent var den som föll oss i smaken när det gällde att sälja Donna. Emy hade provridit Donna flera gångrt och den 18/6-09 var det dax för veterinärbesiktning. Känslomässigt var det en tung dag och det visade sig bli mer tugnt än bara känslomässigt. Vid böjprovet visade Donna hälta och vi blev alla bedrövade, men veterinären sa att det troligtvis berodde på överansträngning och att en tids vila säkert skulle förändra saken. Emy valde att fortsätta besiktningen då vi bokade en tid för återbesök av hältan. Men tyvärr var det inte vår dag. Vid röntgen visade det sig att Donna hade en liten, liten, pytteliten lös benbit i ena fram. Veterinären var tvungen att röntga 2ggr för att vara säker på att det var en liten lös bit. Men det var en, om så ynka pytteliten, så var den där :( 
Emy verkade ha gett upp trots att hon sa att hon fortfarande var intresserad. Jag som alltid måste se det positiva i allt negativt sa att det var nog för att vi inte skulle sälja Donna, hon skulle nog bo kvar hos mig. Magnus som....ja, är som han är, kallade Donna för jävla kossa och sa att hon borde slaktas (Det låter värre än vad det är många gånger när det gäller Magnus).