Och sen en låååång väntan!

Trots att jag varit så säker på att det inte skulle visa något, så måste jag erkänna att jag veknade lite i sjukhusmiljön med allvarliga veterinärer som använde obegripliga maskiner. Jag har lärt mig att man ska lita på sin intuition, men jag vågade inte göra det just denna dag förrän vad jag trodde hade blivit bekräftat.
En man vid ultraljudet utbrister, efter att ha dragit en maskin över Donnas ben obehagligt många gånger: Det här är otroligt, skadan har växt så bra att den knappast syns på skärmen. Det är kul att få uppleva sånt här som veterinär. Då visste jag att jag haft rätt!
Jag kunde inte låta bli att le när vi samtalade med chefsveterinären innan hemresan och han berömde mig för att jag följt deras instruktioner så väl så det kunde bli så här bra....
Du skulle bara veta på vilket sätt jag "rehabiliterat" den här hästen, tänkte jag ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0