Donna förlorar sin "mamma"
Fullblodsstoet Modern Art, eller Moddy som hon kallades hade sedan länge accepterat Donnas vädjan om att bli adopterad. Men Moddy skulle snart bli mamma på riktigt våren 2008 och vi var alla förväntansfulla. Det skulle bli ett halvsyskon till Donna eftersom Moddy var betäckt med Donnas far Don Primero.
Men fölningar är inte helt okomplicerade alla gånger och Moddy gick bort strax efter att hon fött en underbar liten fuxhingst.
Donna sörjde Moddy sååå märkbart!!! Hon var inte sig själv på flera veckor. Hon blev svår att ta in från hagen, krånglade i gången och ville inte göra något man bad henne om. Två gånger slet hon sig i från mig när jag skulle leda in henne i stallet genom att stegra och kasta sig så att grimmskaftet slets ur mina händer.
Så småningom började Donna i alla fall komma tillbaka och att det ändå gick ganska fort berodde nog mycket på att det nu fanns en liten spännande krabat i stallet.
Visst blev det lite mer häst bara manen rycktes?!!
Och visst är det härligt när man börjar se hästarna bakom all tussig päls så där på våren?! Kolla in det vackra huvudet!!!
Våren innebär inte bara bus i paddocken, lite allvar och knoppar och sånt ingår oxå.
Donna vet att hon är vacker och vill ofta visa upp sig, men det är inte alltid som det är kul. Specielt inte när manen nyss blivit ryckt och dessutom knoppad och hon tvingas stå still i hagen för att matte ska ta massor av bilder. Nej, nån måtta får det vara!!! Nu räcker det, säger Donna!!!
Under vintern har Donna vuxit till sig
Det är härligt när värmen så sakta börjar komma tillbaka och värma upp naturen och kärlen går ur backen. Här har Donna fått bralla runt i paddocken efter att den äntligen blivit mjuk igen. Visst, vi har ju ridhus på några 100meters avstånd men hästarna är så lata när det är kallt och mörkt...eller var det jag som var det??? Hur som helst så blev det bara ett lätträknat antal besök i ridhuset under vintern, så vi var både människor och hästar som var glada när paddocken gick att använda igen!
Och våren
2008 - våren spritter i kroppen!!!
Och vintern
Hösten kom
Lite rosa smått och gott
Lite allvar
Skoj!
Mycket mys förståss!
Livet gick vidare, men nu med lite högre "krav"
Träns och tömkörning
Vi matade Donna med massor av godis innan vi lastade henne. Två lyckliga vänner på väg hem från Skara -igen!!!
:DOch sen en låååång väntan!
Trots att jag varit så säker på att det inte skulle visa något, så måste jag erkänna att jag veknade lite i sjukhusmiljön med allvarliga veterinärer som använde obegripliga maskiner. Jag har lärt mig att man ska lita på sin intuition, men jag vågade inte göra det just denna dag förrän vad jag trodde hade blivit bekräftat.
En man vid ultraljudet utbrister, efter att ha dragit en maskin över Donnas ben obehagligt många gånger: Det här är otroligt, skadan har växt så bra att den knappast syns på skärmen. Det är kul att få uppleva sånt här som veterinär. Då visste jag att jag haft rätt!
Jag kunde inte låta bli att le när vi samtalade med chefsveterinären innan hemresan och han berömde mig för att jag följt deras instruktioner så väl så det kunde bli så här bra....
Du skulle bara veta på vilket sätt jag "rehabiliterat" den här hästen, tänkte jag ;)
En man vid ultraljudet utbrister, efter att ha dragit en maskin över Donnas ben obehagligt många gånger: Det här är otroligt, skadan har växt så bra att den knappast syns på skärmen. Det är kul att få uppleva sånt här som veterinär. Då visste jag att jag haft rätt!
Jag kunde inte låta bli att le när vi samtalade med chefsveterinären innan hemresan och han berömde mig för att jag följt deras instruktioner så väl så det kunde bli så här bra....
Du skulle bara veta på vilket sätt jag "rehabiliterat" den här hästen, tänkte jag ;)
Springa i gången, röntga och ultraljuda - hela kittet!
Det var ändå lite nervigt när det var dax för återbesöket i Skara.
Vi putsade och fejade till långt in på kvällen innan vi skulle till Skara. Det var den 11/6-07 som Donna skulle bli grundligt undersökt efter skadan. Visst blev hon fin :)
Från och med nu betraktade jag Donna som en frisk häst!
Nu fick hon göra allt som små bebishästar ska göra!!!
Här brallar hon runt i paddocken för första gången, den 1maj 2007.
Lycka!
Jag släppte ut Donna i en VANLIG hage. Gissa om hon blev glad!!! Där fick hon gå ett tag bredvid några av de andra hästarna. Så till slut släppte jag ihop henne med mina två andra hästar. Donna adopterade genast bort sig till mitt fullblodsto. Till en början var Moddy inte alls förtjust med att få en unge på halsen, men så småningom accepterade hon Donna som sin.
Men Donna ville verkligen ut
Att ha en liten krabat full av livsglädje och bus instängd på en yta på 4x4 meter får i längden sina konsekvenser. Donna tillbringade sina dagar i sjukhagen med rodeo. Inte för att jag egentligen var så orolig för att hon hade så ont i benet, men hon kunde definitivt FÅ ont både här och där när hon for runt i sin lilla hage. Dessutom gjorde det ont i MITT hjärta att se henne vara så olycklig. Jag tog därför ett eget beslut, helt och hållet utan något samråd med veterinär....
Så det kan gå...
Donna var inte fullt lika nöjd med den fina lilla sjukhagen Mattias byggt. Den lilla skadade hästen som vi fått veta troligtvis aldrig skulle kunna bli något annat än en fölmärr och promenadshäst p.g.a. skadan i höger framben, seglade vackert och tillsynes helt smärtfritt över det ca 1meter höga staketet. Där strosade hon omkring på gården helt oberörd av hoppet. Det var då jag på riktigt började tvivla på veterinärernas hårda dom.
(Som ni ser fick min man lite mer att göra. Han fick förlänga stolparna till hagen avsevärt. Dessutom fick vi koppla in elen på sjukhagen, vilket vi inte tänkt göra från början.)
